”The industry”, kallar filmfolk i USA det område de är verksamma i. Kanske är det därför man i EU nu lägger allt större betoning på ordet ”kultur” i mediepolitiska sammanhang. Extra förtjust är man i kombinationen ”kulturell mångfald” som närmast blivit en mantra i Bryssel på senare tid.
Uttrycket kommer väl till pass när man vill slå ett slag för public service. Som man gjorde nyligen vid ett seminarium i Bryssel anordnat av European Broadcasting Union (EBU) som lyckats locka dit både det svenska ordförandeskapets kulturminister Marita Ulvskog och inte mindre än tre EU-kommissionärer.
Här var det inte bara BBC-chefen Greg Dyke och hans kollegor som talade om public services betydelse för den kulturella mångfalden.
– Public service uppdraget måste klart definieras. Att främja den kulturella mångfalden är i min mening en viktig del av det uppdraget, förklarade EU:s utbildnings- och kulturkommissionär Viviane Reding.
Kommissionärens uttalande är särskilt intressant som alla med spänning inväntar en skrivelse från kommissionen om public service och förhållandet till EU:s konkurrensregler. Hur public service uppdraget definieras kommer här vara av stor betydelse.
Några gemensamma riktlinjer verkar dock inte vara att vänta. Bland annat, tycks det, av ”kulturella” skäl.
– I kommissionens dokument föreskrivs inte upprättandet av riktlinjer i fråga om statligt stöd, med tanke på de stora skillnaderna mellan medlemstaterna, rapporterar rådets arbetsgrupp för audiovisuella frågor.
Filmstöd
Hur EU:s konkurrensregler ska tillämpas på de nationella filmstöden är också en aktuell fråga. Även här verkar kulturaspekter spela in.
I dagarna väntas ett första "tankepapper" från kommissionen, en slags försöksballong för att få in synpunkter. Framåt hösten ska konkurrensfrågorna tas upp i ett mer slutgiltigt dokument om rättsliga aspekter på filmområdet.
Kommissionen säger att man inte alls är ute efter att förbjuda filmstödet och framhåller att man hittills godkänt alla stödordningar som granskats.
– I vanliga fall brukar kommissionen inte godkänna stöd till en specifik sektor eftersom det snedvrider konkurrensen mellan medlemstaterna. Men med tanke på filmssektorns särdrag har man accepterat stödordningarna, förklarade den ansvarige kommissionären Mario Monti nyligen.
En annan aktuell fråga där kulturell mångfald spelar in är TV-reklam riktad till barn. Här har många befarat skärpta EU-regler, vilket nu förefaller högst osannolikt.
Vid EU-seminariet "Barn och unga i det nya medielandskapet" i Stockholm i februari framgick tydligt att det inte finns någon konsensus bland medlemsländerna om reklamfrågan.
– Olika kulturella aspekter och värderingar spelar in. Kulturella skillnader påverkar vad som anses skadligt i olika länder, förklarar det svenska ordförandeskapet i sin rapport från mötet.
Att i ett sådant läge driva idén om ett EU-förbud, är knappast att tänka på. Dessutom är EU-kommissionen klart negativ till tuffare reklamregler och anser att skydd av barn bör gälla alla sorters medier, inklusive Internet. Det framgår t ex av kommissionens nyligen utgivna rapport om tillämpningen av EU-rekommendationen om skydd av minderåriga.
Reglerna om reklam – liksom kvoterna för andelen europeiska program – ingår i EU-direktivet TV utan gränser som kommissionen nyligen startat en översyn av. Här tycks ändringar vara på gång.
– Personligen tycker jag att självreglering borde få en större roll, förklarar den ansvariga kommissionären Viviane Reding i ett tal om översynen.
Är det inte dags att göra sig av med kvantitiativa begränsningar av reklamen, undrar Reding som också anser att skydd av minderåriga kan klaras av genom en kombination av filtreringssystem och medieundervisning.
Reding tycker att TV-kvoterna är förlegade.
– Är förpliktelser grundade på sändningstid ett effektivt och rimligt sätt att garantera kulturell mångfald i en digital värld?
Nej, självreglering kombinerad med ekonomiskt stöd till produktion och distribution av elektroniskt innehåll och audiovisuella verk, det är är framtidens melodi, menar kommissionären.
Lite statlig reglering tycks kommissionen dock anse behövas för att värna om vissa allmänna intressen, t ex skydd av barn. Fast då gärna i form av ”samreglering” med branschen. Och reglerna bör gälla alla medier, inte bara TV.
Pengar finns
Mer EU-stöd har Reding redan lyckats få fram. Nu finns dels de 400 miljonerna euro i det nya MEDIA Plus-programmet, dels ett nytt finanspaket - som EU-kommissionen, Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF) sytt ihop – som ska mobilisera bortåt en halv miljard euro åt branschen de närmaste tre åren.
Paketet – kallat i2i-Audiovisual – är tänkt att påskynda övergången till digital teknik och stödja produktionen av europeiskt ”innehåll”. Det handlar bland annat om lånegarantier för små och medelstora produktionsbolag och samfinansiering av större film- och TV-bolags ( även public services) tunga investeringar i produktion, nya studior, digital teknik och dylikt.
Inför översynen av TV-direktivet har Viviane Reding beställt tre studier som ska utvärdera dess effekter och analysera vad den tekniska och ekonomiska utvecklingen kommer att innebära. Samtidigt ska det hållas seminarier i Bryssel för att få in synpunkter från alla berörda parter.
Den 29 och 30 maj äger de första seminarierna rum. Då ska man bland annat diskutera TV-kvoterna och hur effektiva de är jämfört med andra sätt att främja europeiska verk.
I början av 2002 ska kommissionen lägga fram en rapport som sammanfattar vad man fått reda på genom studierna och seminarierna. Den skickas ut på remiss och i slutet av samma år blir det en ny rapport med eventuella förslag till ändringar i direktivet.
”Undantag” för defensivt
Det område där parollen ”kulturell mångfald” kanske används mest är i internationella handelssammanhang. Det gäller särskilt WTO-förhandlingarna där det ersatt kravet på ”kulturundantag” som numera anses otaktiskt och alltför defensivt.
Vid årsskiftet satte WTO-förhandlingarna om tjänstesektorn igång och nu har redan ett par länder, USA och Japan, lagt fram sina förslag rörande den audiovisuella sektorn.
USA tycker att den nuvarande klassificeringen av audiovisuella tjänster inte tar hänsyn till teknikutvecklingne under de senaste åren. Många nya tjänster borde klassas som ”varor” snarare än ”tjänster”, menar man. Här får vi vara på vår vakt, varnar EU:s chefsförhandlare, kommissionären Pascal Lamy.
– Det är viktigt att behålla definitionen ”tjänst”. Då kan varje medlemstat själv välja i vilken omfattning man vill öppna sin marknad för andra. Det gäller inte alltid för varor, förklarade han vid EBU-seminariet.
Lamy har fått i uppdrag av EU-parlamentet och rådet att ”skydda den kulturella mångfalden” i förhandlingarna, det vill säga rätten att behålla stödordningar och regler på medieområdet. Något som ofta betraktas som handelshinder av USA.
Samtidigt menar Lamy att TV-kvoterna – som USA särskilt vänder sig emot – borde ”moderniseras”. Vilket ju också hans kollega Viviane Reding tycks vara inne på.
Vid EMU-seminariet påminde Lamy om att EU numera inte bara är på defensiven i förhandlingarna. På musikområdet, t ex, vill europeiska företag få större tillgång till den amerikanska marknaden.
Producentens rättigheter?
Även på upphovsrättsområdet finns det ”kulturella” skiljelinjer. Strax före jul strandade förhandlingarna i World Intellectual Property Organisation (WIPO) om skydd för utövande konstnärer i audiovisuella medier. Det tycks framför allt ha varit USA:s och EU:s olika syn på producentens rättigheter som orsakade problem.
En artikel i avtalstexten skulle innebära att utövande konstnärers rättigheter automatiskt överlåts till producenten. Det ville EU inte acceptera. Sådan överlåtelser får inte ske utan förhandlingar mellan parterna, anser man.
Nu har WIPO:s generalförsamling – som ska hållas i september – fått i uppdrag att anordna ett nytt diplomatmöte för att försöka sy ihop en överenskommelse.
Anna Celsing,
Bryssel
Läs mer:
Följande dokument finns alla på europa.eu.int/comm/avpolicy/whatsnew_en.htm:
Viviane Redings tal, vid EBU-seminariet (27 mars),
om TV-direktivet (30 nov. 2000)
Rapporten om barnmötet i Stockholm (28 feb.)
Rapporten om EU:rekommendation om skydd av
minderåriga (27 feb.)
Om finanspaketet ”i2i-Audiovisual” (19 dec 2000)
Gå til toppen av siden
