Har man ärenden i EU-kvarteren i Bryssel inser man genast att unionen står inför stora förändringar. Överallt hör man polska, ungerska och andra östeuropeiska språk. EU:s utvidgning närmar sig ju med stormsteg; om bara drygt ett halvår kommer tio nya länder att ingå i unionen.
Utvidgningen kommer otvivelaktigt att påverka EU-politiken. Det märks redan nu, bland annat på medieområdet. Under den senaste tiden har de blivande EU-ländernas speciella problem och behov allt oftare tagits upp till diskussion.
Vid en konferens i EU-parlamentet i början av oktober talade man om svårigheterna att bedriva public service-verksamhet i östra Europa. De nya privata radio- och TV-bolagen har betydligt mer stöd än de offentliga programföretagen som ofta betraktas med misstro.
Allmänbolagen ses som regeringens språkrör, delvis av historiska skäl. Men faktum är att programverksamheten ännu i hög grad styrs av politikerna, berättade östeuropéerna.
- De nya makthavarna tycker att det är deras tur nu att få säga sitt. Särskilt som de kan peka på att de är demokratiskt valda, förklarade Boris Bergant från Slovenien som är vice ordförande i European Broadcasting Union (EBU).
Många är skeptiska till de offentliga programföretagens journalister som anses "smittade" av det gamla systemet. Någon skolning i ett mer självständigt och kritiskt granskande förhållningssätt till makthavarna har de väl knappast heller fått.
- För att kunna leva upp till public service-idealen i väst krävs det genomgripande förändringar och ett fungerande civilsamhälle, framhöll Bergant
Som förutsättning för EU-inträdet har nya medielagar införts på många håll. Men om lagarna sedan tillämpas är kanske en annan sak. Frågan är också om regelverken är särskilt väl utformade, påtvingade som de är utifrån utan hänsyn till lokala förhållanden och traditioner, menade Bergant.
Inte så olika
Vissa av svårigheterna i östländerna låter inte så olika dem vi har i väst. Vid konferensen talades det t ex mycket om finansieringen av public service och därmed sammanhängande predikament.
- Vårt största problem är den osäkra, kortsiktiga finansieringen. Och vill man ha redaktionell frihet krävs det ekonomiskt oberoende. Statlig finansiering ger ingen frihet. Då tror politikerna att programbolagen tillhör dem, förklarade Bergant.
Reklamfinansiering tycks inte vara ett bra alternativ. Det skadar public service-bolagens trovärdighet och påverkar kvalitén, framhöll några av deltagarna.
Finansiering via licensavgifter var man i princip positiv till, men påpekade att det ger alldeles för lite intäkter i små länder som Slovenien. Dessutom tycks man ha svårt att få folk att betala avgifterna.
- Först måste man få människor att känna att de offentliga bolagen är deras och inte makthavarnas, förklarade en ungersk journalist.
Det tycks inte finnas någon idealisk lösning på det här problemet. Somliga menade att blandfinansiering kanske är bäst medan andra förespråkade offentlig finansiering via parlamentet, men i så fall för minst 5 år i taget.
På vissa håll i östra Europa har man försökt "modernisera" allmän-TV, vilket lett till att programmen blivit mycket lika de kommersiella bolagens. Hur ska man då kunna skilja public service från privat-TV? undrade man bekymrat.
En italiensk delegat verkade känna igen dilemmat.
- Det här är public service’ största problem i Italien. Varför ska vi se på RAI när de visar precis samma slags program som de andra bolagen? frågar sig publiken. Idag har RAI lättare att finna pengar, men vi har förlorat ansiktet!
Särskilda insatser?
På filmens område tycks det inte heller vara lätt i central- och östeuropa. Det framkom vid en hearing i juli om EU:s MEDIA-program där en hel eftermiddag ägnades åt de blivande medlemsländerna och deras behov.
Ska MEDIA få betydligt mer resurser nu med tanke på de tio nya medlemsländerna? undrade en ungersk deltagare förhoppningsfullt.
Hon blev nog besviken när hon fick höra MEDIA-chefen Jacques Delmolys svar. För år 2006 har EU-kommissionen föreslagit en budget på 85,6 miljoner euro, alltså obetydligt mer än detta års 70 miljoner.
Samtidigt berättade östeuropéerna att MEDIA-programmets krav på att man får fram egna, "matching funds" är närmast omöjligt för dem att uppfylla.
- I Tjeckien är det nationella filmstödet begränsat till 2,4 miljoner euro per år – för allt och alla - , banker vägrar att ställa upp med finansiering och TV behåller rättigheterna i femtio år. Privata sponsorer är enda möjligheten, förklarade en tjänsteman från tjeckiska kulturministeriet.
Delmoly verkade ta intryck av vad han fick höra. Han sade att han skulle fundera på om man kunde göra någon särskilt insats för de nya EU-länderna. En möjlighet vore att de får särskilda villkor i fråga om "matching funds", d v s att EU:s bidrag i deras fall kunde överstiga de vanliga 50 procenten.
Kanske kommer det även andra förslag till särskilda åtgärder för de blivande medlemsländerna när EU-kommissionen fått in den kartläggning man beställt om det audiovisuella landskapet och kulturpolitiken i dessa länder. Den väntas bli klar nu i höst.
Mediemångfald
En annan aktuell EU-fråga som kom upp vid konferensen i parlamentet med de blivande medlemsländerna var mediekoncentration. Här beskrev den tidigare RAI-chefen Roberto Zaccaria den närmast totala kontrollen som Silvio Berlusconi fått över medierna i Italien sedan han blev premiärminister.
- Undrar om Italien skulle få komma in i EU om det vore ett av kandidatländerna, kommenterade Björn Mansson från Finlands journalistförbund.
Nu sitter samme Berlusconi som ordförande i EU. Och inte nog med det; han har dessutom mage att kritisera andra för brist på mediemångfald. Inför ett toppmöte mellan EU och Ukraina i Jalta i oktober betonade det italienska ordförandeskapet att EU håller på "the diversity of informations sources, essential to a free society".
Dubbelmoralen har dock inte spritt sig till EU-parlamentet. Där har man i många år insisterat på att EU ska göra något åt mediekoncentrationen. Sedan Berlusconi kom till makten i Italien har kraven blivit än mer högljudda. Bara under det senaste året har parlamentet vid flera tillfällen uppmanat kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkra mångfalden inom media.
I november 2002 antogs en resolution helt ägnad åt detta. Nu i september kom ytterligare två resolutioner där ämnet berörs. Här uppmanas EU-kommissionen att övervaka effekterna av den tilltagande mediekoncentrationen och verka för att samgåendena inte skall leda till att "skaparmångfalden ersätts av likriktning av produktion och distribution".
Parlamentet kräver att kommissionen lägger fram en ny grönbok i ämnet och ställer också direkta krav på reglering. Inför en eventuell revidering av EU:s TV-direktiv skriver man:
- Direktiv om audiovisuellt innehåll ska leda till regler för ägandet av tv-medierna som garanterar mångfald på informations- och kulturområdet.
Kommissionen, som brukar säga att skydd av mediemångfalden inte faller under EU:s befogenheter utan bör regleras nationellt, tycks ha tagit ett visst intryck av parlamentets återkommande påtryckningar.
I en aktuell grönbok om tjänster av allmänintresse ingår ett avsnitt om mediemångfald. Här påminner kommissionen om att man redan 1992 tagit upp frågan men att det inte funnits något utbrett stöd för att vidta EU-åtgärder då. Men, skriver man, med tanke på den tilltagande koncentrationen och spridningen av nya medier, är ämnet ännu angeläget.
Därför ber kommissionen om synpunkter på följande frågor:
- Ska man undersöka möjligheterna att vidta konkreta åtgärder på EU-nivå för att skydda mediemångfalden? Och vilka åtgärder kunde man i så fall tänka sig?
Vad olika myndigheter och organisationer svarat finns att läsa på EU-kommissionens "Services of General Interest."
Nu analyserar kommissionen remissutlåtandena och ska lägga fram sina slutsatser – med eventuella förslag till åtgärder – senare i höst.
Anna Celsing,
Bryssel,
den 16 oktober 2003
Gå til toppen av siden
