Public Service i Norden
Del II
Redogörelse för
utvecklingstendenser på radio- och TV-området,
aktuella frågeställningar
för public service verksamheten och
de nordiska public service
företagens samarbete
Nordiska Ministerrådet
Styrningsgruppen för Nordiskt Kultur- och Massmediesamarbete
Februari 2001
1.
Utvecklingstendenser inom radio- och TV-området
2.1
Digitalisering och konvergens
Medie-
och kulturpolitiska frågor
Övriga
frågor - utbud, konkurrens, lagstifning m.m
2.2 Must
carry regler - förmedlingsplikt
2.3
Äganderättsförhållanden - mediekoncentration
2.4
Konkurrens-och statsstödsfrågor
2.5
Långsiktig finansiering av public service verksamheten - samt nya intäktskällor
3. De
nordiska public service företagens samarbete
Den
nordiska TV-samarbetsfonden
Bilaga
1 – Kommissorium till rapport om public service
verksamheten i de nordiska länderna
I november 2000 utgav Nordiska Ministerrådets Styrningsgrupp för Nordiskt Kultur- och Massmediesamarbete (KM-gruppen) en rapport om public service verksamheten i de nordiska länderna. Rapporten innehåller en sammanställning av de nordiska ländernas gällande regleringar och regleringsmetoder avseende public service verksamheten. Syftet med sammanställningen är att den skall kunna användas, dels som ett referensmaterial, dels som underlag vid jämförelser mellan ländernas reglering av public service verksamheten.
I denna rapport lämnas en kortare beskrivning av utvecklingstendenserna på radio- och televisions-området. Vidare redovisas de aktuella frågeställningar som public service verksamheten står inför samt det nuvarande samarbetet mellan de nordiska public service företagen. Sammanställningen i den tidigare utgivna rapporten kan, då den redogör för de enskilda ländernas utgångspunkter regleringsmässigt, användas som underlag för genomgången av frågeställningarna.
Syftet med att kartlägga några av de mest aktuella frågeställningarna som public service verksamheten står inför är att sammanställa ett underlag och skapa möjlighet för de nordiska länderna att formulera vissa gemensamma beskrivningar och problem-definitioner, som kan användas vid framtida diskussioner och samarbete kring public service frågor.
Rapporten med
sammanställning av regleringar och regleringsmetoder avseende public service
verksamheten i Norden och nu föreliggande rapport, har båda utarbetats av
KM-gruppen och ministerrådssekretariatet, i enlighet med av Ministerrådet antaget
kommissorium, (bilaga 1). Rapporterna har initierats, dels som en fortsättning
på KM-gruppens arbete med public service frågor, som bl.a. resulterat i rapporten
"Public service-selskabernes stilling i den digitale fremtid" (Nord
1997:3) och konferencen om "Public service broadcasting i den digitale
fremtid" som hölls i Helsingfors den 19-20 februari 1998,
(konferensrapport TemaNord 1998:535), dels med anledning av hänvändelse från
Nordiska Rådets Nordenutskott om en statusrapport angående nordisk public
service TV samt hänvändelse från direktörerna för de nordiska public service
företagen angående behov av gemensamma initiativ vad gäller regleringen av
public service området.
1. Utvecklingstendenser inom radio- och TV-området
Under senare år har en rad tendenser utvecklats inom radio- och TV-området.
Samtidigt som en mycket snabb teknisk utveckling har ägt rum, har även
en ökad internationalisering skett.
De ekonomiska villkoren för
programföretagen har skärpts till följd av utvecklingen av området och en ökad
konkurrens. Den ökade konkurrensen har främst uppstått till följd av en ökad kommersialisering. En rad frågor på det
audiovisuella området, vissa speciellt inriktade på public service
verksamheten, har blivit aktuella i EU-sammanhang.
Den tekniska utvecklingen har de
senaste åren medfört stora förändringar inom radio, men framför allt,
TV-området. I och med starten av satellitsändningar och vidaredistribution i
kabelnät ökade möjligheterna att ta del av olika TV-kanaler dramatiskt.
Istället för enbart de nationella kanalerna kunde man bl.a. se program från en
rad europeiska länder. Med möjlighet till flera distributionsformer har också
programföretagens programutbud utökats. Denna utveckling har medfört att
konkurrensen om tittarna har skärpts. Genom införandet av digital teknik ökar
programutrymmet ytterligare. Fler företag inom radio- och TV-området kan få
möjlighet att verka på marknaden och de redan befintliga programföretagen kan
utöka sitt programutbud. Konkurrensen på mediemarknaden kommer att bli hård när
systemet med digitala kanaler blir helt utbyggt. Public service utbudet kommer
då endast att utgöra en del av ett mycket omfattande radio- och TV-utbud.
Konvergensen mellan medie-, tele- och
IT-sektorerna, möjliggörs bl.a. av att medietekniken digitaliseras. Den
digitala tekniken skapar en gemensam plattform för hantering av olika typer av
information, såsom text, ljud och bild. Detta innebär att många tjänster som
tidigare varit åtskilda - tele-, data- radio- och TV-tjänster - kan förmedlas
genom samma typ av infrastrukturer.
Konvergensen kommer att skapa en ny mediesituation och ge det audiovisuella området en ytterligare dimension. Radio- och TV-kanalerna kommer inom loppet av några år att vara integrerade med andra former av kommunikationssystem. Detta gäller främst i riktning mot Internet, där elektroniska informationssystem och elektronisk handel erbjuds av medieföretagen. Programföretagen kommer att kunna erbjuda en rad tilläggstjänster t.ex. on-lineverksamhet på Internet, vilket redan introducerats av programföretagen, interaktiva tjänster kopplade till programverksamheten och WAP - att sända ut text och viss bildinformation till mobiltelefoner.
Den internationalisering som skett kan ses både som en förändring vad avser utbudet, samt som en förändring avseende ägandebilden på marknaden. Som ovan nämnts har den tekniska utvecklingen medfört att vi fått ett mycket större radio- och TV-utbud och kan ta del även av internationella programkanaler. Detta bidrar naturligtvis också till en ökad konkurrens om tittarna.
Ägandestrukturen avseende medieföretagen är under förändring. Färre men större företag inom medieområdet håller på att skapas. I flera sammanslagningar av olika medieföretag ingår nu utländska företag som ägare eller delägare. Detta innebär att public service företagen i framtiden får en allt hårdare konkurrens från stora kommersiella medieföretag, som även kan vara utlandsägda.
De ekonomiska villkoren för programföretagen har skärpts till följd av den kostsamma tekniska utvecklingen och den ökade konkurrensen på området. Även om den digitala produktions- och distributionstekniken är billigare än den analoga innebär övergången, med investeringar och ett parallellt användande av de olika teknikerna en tid, att programföretagen åsamkas stora kostnader. Vidare kommer, trots billigare produktions- och distributionskostnader till följd av ny teknik, kostnaderna för programrättigheter att öka markant på grund av den skärpta konkurrensen.
Det grundläggande skälet till den ökande konkurrensen på radio- och TV-marknaden är den kommersialisering som ägt rum de senaste femton åren. Fram till den första hälften av åttiotalet hade public service företagen i stort sett monopol på TV-verksamheten i de nordiska länderna. Finland med kommersiell TV-verksamhet sedan början av 1960-talet utgör dock ett specialfall. Från mitten av åttiotalet gav tekniken och upphörandet av monopolet möjligheter för andra aktörer att verka på området med resultat av att det mycket snabbt tillkom ett flertal TV-kanaler. Till följd av utbredd användning av de tekniska möjligheterna samt den betydande internationaliseringen konkurrerar public service företagen idag med ett stort antal kommersiella TV-kanaler.
Utvidgningen av det audiovisuella området, den
därmed skärpta konkurrensen inom, och
ökande ekonomiska betydelsen av området, har medfört att flera frågor på
det audiovisuella området har tagits upp på dagordningen
i EU. Detta gäller både frågor rörande sakområden gemensamma för samtliga
radio- och TV-företag såsom den nya teknologin, rättighetsfrågor m.m. samt
frågor om public service verksamheten och dess finansiering, utbud och framtida
roll. Frågorna behandlas både i EU-kommissionen, i EU:s ministerråd och i
EU-parlamentet. Beslut i EU beträffande aktuella frågor kommer att få betydelse
för hur den framtida public service verksamheten kommer att se ut.
Utgångspunkten för rapporten är det värnande om public service verksamheten som råder i de nordiska länderna. De nordiska länderna har under de senaste åren kontinuerligt framhållit betydelsen av att bevara och främja public service verksamheten, trots, eller kanske just på grund av, de stora pågående förändringar som sker på mediemarknaden. En aktuell fråga är härvid, varför det är så viktigt att bevara public service verksamheten och varför detta kan bli allt mer betydelsefullt i en framtid med ökad internationalisering, kommersialisering och en stark teknisk utveckling. Det grundläggande skälet till public service verksamhetens bevarande är den roll den spelar för demokratin och yttrandefriheten. Trots ett allt större utbud på medieområdet är det oerhört viktigt att värna om en radio och TV i allmänhetens tjänst, som verkar oberoende av vinstintressen och som ansvarar för ett radio- och TV-utbud riktat till hela befolkningen.
Det mest grundläggande instrumentet för EU, när det gäller public service radio och TV är det protokoll om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna, som, efter beslut i juni 1997, fogades till Amsterdamfördraget (Mera om protokollet i kap. 2.4.) EU:s ministerråd har också vid flertalet tillfällen uttryckt sitt stöd till public service verksamheten. Genom ministerrådets resolution, av den 25 januari 1999, om public service-radio och TV-verksamhet (1999/C 30/01) bekräftade ministerrådet att det är samtliga medlemsstaters önskan att betona den funktion som radio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst fyller och framhöll vidare medlemsstaternas behörighet att svara för finansiering av radio- och TV i allmänhetens tjänst, genom att bevilja finansiering till radio- och TV-företagen för att utföra sina tilldelade uppdrag att verka i allmänhetens tjänst, i den utsträckning som finansieringen inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset. En annan aspekt av varför det är viktigt att värna om public service verksamheten är det förtroende och stöd som en stor del av befolkningarna i de nordiska länderna än i dag, trots konkurrensen från andra TV-kanaler, ger till public service företagen och dess utbud. Detta förtroende och stöd bör följas upp.
Public service verksamheten kommer emellertid, som beskrivits ovan, att inom den närmaste framtiden ställas inför nya stora utmaningar. Mediemarknaden blir mer kommersiell och internationell och aktörerna på marknaden kommer allt mer att satsa även på andra nya medieformer. Frågan är hur public service verksamheten kommer att påverkas av rådande förändringar och hur den framtida verksamheten kommer att utformas både avseende utbud av innehåll och kommunikationsformer. Hur kommer public service företagen att lyckas med att uppfylla sina public service uppdrag och hur kommer de framtida uppdragen till företagen att se ut ? Den tekniska utvecklingen ger även public service företagen nya möjligheter till förändringar i verksamheten. Många frågor följer av den utveckling som sker på radio- och TV-området just nu. För att följa upp vad detta innebär, främst avseende public service företagen och deras verksamhet, har nedan sammanställts några för public service verksamheten viktiga frågeställningar av överordnad karaktär.
Avsikten med den följande redogörelsen är att, utan alltför omfattande beskrivningar av bakgrund och faktiska förhållanden, t.ex. av tekniska och ekonomiska
förutsättningar, kortfattat sammanställa några av de mest aktuella frågeställningarna, som följer av nämnda utvecklingstendenser, beskriva dessa utifrån public service verksamhetens synvinkel och försöka redogöra för den betydelse dessa frågor kan ha för public service verksamheten och public service företagen. De frågeställningar som public service verksamheten står inför kan säkert variera i omfattning och detaljinnehåll från land till land. Frågeställningarna beskrivs därför generellt utifrån sakfrågan, oftast med utgångspunkt i vad som sker på EU-plan, och det redogörs således inte för förhållandena för verksamheten i respektive nordiskt land. En närmare redogörelse för public service verksamhetens reglering som utgångspunkt för respektive verksamhets förhållande, lämnas i delrapport I "Public Service i Norden - Sammanställning och jämförelse av de nordiska ländernas gällande regleringar och regleringsmetoder avseende public service verksamheten.
Såsom framkommer kan det ibland vara svårt att avgränsa beskrivningarna av de aktuella frågeställningarna då flertalet av dessa löper in i varandra och är avhängiga av varandra. Detta gäller t.ex. frågorna om nya verksamhetsområden, finansiering och nya intäktskällor, äganderättsförhållanden samt konkurrens-och statsstödsfrågor.
2.1
Digitalisering
och konvergens
Digitalisering handlar om övergången från analog till digital teknik beträffande både produktion av radio- och TV-program och distribution av programmen. Övergången till digital produktion har redan genomförts hos de nordiska public service företagen. Frågeställningarna som följer handlar därför enbart om digitalisering av distribution av program.
Övergången från analoga till digitala sändningar innebär en mängd fördelar, bland annat bättre bildkvalitet, ökat programutrymme, möjlighet till interaktiva tjänster samt lägre sändningskostnader för programföretagen. Den digitala tekniken ger också än mer flexibla möjligheter att använda frekvenskapaciteten. Fram till dess att övergången till digital teknik är helt genomförd föreligger emellertid en rad frågor att ta ställning till. Det rör frågor av såväl teknisk som ekonomisk karaktär. Härutöver kommer de medie- och kulturpolitiska frågeställningarna till förändringarna samt de frågor som följer av de ökade utbudsmöjligheterna och konkurrenssituationen. Nedan följer några av de frågor som är aktuella.
Digital TV kan sändas via tre transmissionsformer; satellit, kabel och markbundet.
När det gäller public service företagens förpliktelse att nå ut med sändningar till hela befolkningen, har detta varit uppfyllt genom att det analoga markbundna sändarnätet har i det närmaste hundraprocentig täckning i de nordiska länderna. Frågan är om en utbyggnad och drift av ett markbundet digitalt sändarnät med hundraprocentig täckning kommer att bli aktuell i samtliga nordiska länder, med hänsyn till framväxten av flera distributionsformer. I det analoga markbundna sändarnätet och genom kabel (med must carry) kan public service företagen nå alla hushåll direkt och utan att vara avhängig av
mellanmän som kräver intäkter eller kan påverka innehållet. Med digital sändningsteknik är frågan om denna distribution mer komplicerad. Beslut har tagits och kommer att tas i de nordiska länderna beträffande distributionssätt för public service företagens digitala sändningar. Tre av de nordiska länderna - Sverige, Danmark och Finland - har fattat beslut om att införa markbundna digitala TV-sändningar. Diskussioner förs emellertid även om övriga alternativa distributionssätt, nu även om bredband. Av diskussionerna framgår att det inte kommer att handla om att välja en enda distributionsform, utan att flera olika distributionsformer sannolikt kommer att komplettera varandra.
Införandet av den digitala sändningstekniken medför också att ett antal olika tekniska funktioner skall införas, såsom EPG (Elektonisk Programguide), SMS (Subscriber Management System - bl.a. system till administration av dekoderkort och dess ev. avgift), CA (conditional access - åtkomstkontroll) och multiplexering (teknisk sammanfogning av de olika programtjänsterna i en signal). I Europa är sändarsystemet för digital TV standardiserat av DVB (Digital Video Broadcasting). I denna organisation samarbetar programbolag, tillverkare, nätoperatörer och regleringsorgan från cirka 30 länder. DVB har tagit fram internationella standarder för såväl mark-, kabel- som satellitsänd TV. Vidare har DVB svarat för utvecklingen av de digitala överföringssystemen för digital TV. DVB utarbetar förslag till standarder som sedan antas av standardiserings-organisationerna ETSI (European Telecommunications Standards Institute) och CENELEC (Comitté Europen de Normalisation Electronique). DVB:s utarbetade standard för digitala marksändningar benämns DVB-T (terrestrial). Detta sändarsystem ger, förutom ett bättre användande av frekvenserna, möjlig tillgång till informations-teknologin med bl.a. e-mail, internet och beställnings-TV. Det finns emellertid fortfarande vissa delar inom standardiseringsarbetet kvar att lösa. Bland annat innehåller som framgått DVB tre standarder - en för respektive distributionsform; satellit, kabel och markbunden sändning. Vidare finns det flera olika standarder för åtkomstkontroll (CA) samt styrsystem, Application Programming Interface (API). Det är bland annat fortfarande öppet att inom DVB-T bestämma sig för olika system för API och åtkomstkontroll. [1]
Samtidigt som frågeställningarna om de tekniska funktionerna förs i ett europeiskt sammanhang, pågår utredningar och förhandlingar av och mellan aktörerna på marknaden nationellt. På nordiskt plan startade 1997 NorDig - ett samarbete mellan TV-företag, sändaroperatörer och teleföretag i de fem nordiska länderna. Syftet är
att ta fram en teknisk kravspecifikation för mottagarutrustning för digital-TV. Arbetet sker med utgångspunkt i de standarder som är satta av DVB. NorDigs tekniska kravspecifikation ryms således inom DVB-standarden. På sikt arbetar man inom NorDig för att nå fram till teknisk kravspecifikation som innebär att man skall kunna ta emot digital-TV som distribueras på olika sätt och som använder olika tekniska system för åtkomstkontroll. NorDig tog fram en första teknisk kravspecifikation för digital-TV-box i oktober 1998. Denna tekniska specifikation möjliggör mottagning av två olika distributionsformer, varvid kombinationen av de två fritt kan väljas. [2] NorDig kommer fortsatt att arbeta med specifikationer för digital-TV med målsättning att få fram öppna enhetliga lösningar visavi åtkomstsystem, elektronisk programguide och API i varje land.
För public service företagens del är det viktigt att de får möjlighet att utveckla sin programverksamhet med samma digitala möjligheter som de kommersiella medieföretagen kommer att använda. En av de viktigaste frågorna för public service verksamheten är nämligen att upprätthålla tillgängligheten till public service kanalernas utbud. Detta gäller t.ex. de elektroniska programguiderna (EPG) utformning. En betydelsefull sak i detta sammanhang är frågan om operatörernas avgörande roll beträffande distributionen av programföretagens tjänster. Avtal måste träffas mellan sändaroperatörer och programföretag avseende operatörsskapet, multiplexering, åtkomstkontroll och elektronisk programguide.
Ett samarbete som det NorDig står för är
viktigt, dels för att möjliggöra för tittarna att ta del av digitala
sändningar, via samtliga distributionsformer, med samma mottagarutrustning,
dels för att de nordiska public service företagens sändningar skall kunna vara
tillgängliga i hela Norden. Ett sådant samarbete är också betydelsefullt då man
genom en nordisk marknad kan få den storskalighet som behövs för en snabb
spridning av mottagarapparater - set-top boxar och digitala TV-apparater.
Beträffande möjligheterna att ta del av de nordiska grannländernas TV-utbud, har man tidigare generellt trott att övergången till digital sändningsteknik skulle vara lösningen på denna s.k. grannlands-TV frågan. Som ovan kortfattat redogjorts för medför dock inte den digitala sändningstekniken i sig att ett land kan ta del av grannlandets digitala TV-sändningar. Möjligheterna finns där, men det krävs dock både att en rad tekniska frågor, som nämnts ovan, får en lösning och att de olika aktörerna i de nordiska länderna lyckas i samarbetet att nå överenskommelser, som medför att möjliga lösningar kan genomföras.
På radio-området har försöksverksamhet med digitala sändningar pågått i flertalet länder under en längre tid. Som standard för digitala radiosändningar har DAB (Digital Audio Broadcasting) tagits fram. Drygt tjugotalet länder i Europa, däribland samtliga nordiska, har beslutat sig för det digitala systemet DAB, liksom ett tiotal länder i Asien samt Australien, Kanada, Mexiko och Sydafrika. Systemet har funnits i omkring tio år och radioföretagen har ansett systemet vara överlägset för radioändamål. Trots detta råder det svårigheter för DAB radio att få fullt genomslag på marknaden, vilket beror på olika omständigheter, såsom en avvaktan aktörer emellan på produktion, vidareutveckling och finansiella satsningar, frekvenstillgången i länderna och befolkningens efterfrågan av digitala radiomottagare. För att den digitalt distribuerade radion skall fungera fullt ut på marknaden krävs antagligen ett samarbete på europeiskt plan. Från radiosidans håll har framhållits att radiofrågan måste få samma dignitet på den europeiska agendan som TV- och film har i dag, bland annat mot bakgrund av att radion är det mest använda av alla massmedier i Europa.
Den digitala tekniken och de digitala sändningarna kommer framöver, både på radio- och TV-området, att ersätta den analoga tekniken och de analoga sändningarna helt och hållet. Frågan är bara när och hur. För att övergången skall gå så snabbt som möjligt och för att de mest effektiva tekniska lösningarna, som också gynnar konsumenterna på bästa sätt, skall nås krävs samarbete mellan aktörerna på området.
Som tidigare nämnts bidrar den digitaliserade medietekniken till att möjliggöra en konvergens mellan medie-, tele-, och IT-sektorerna. I den av EU-kommissionen utfärdade grönboken om konvergens definierades konvergensen på två olika sätt;
- möjligheten att via olika nätplattformar överföra i grunden samma typ av tjänster
- sammanförandet av olika utrustningar för konsumentbruk, t.ex. telefon, television och persondator.
Konvergensen kan beskrivas på olika sätt beroende på vilket perspektiv man utgår från. Effekterna av konvergensen kan beskrivas i förhållande till nätkonvergens, tjänstekonvergens, apparatkonvergens och marknadskonvergens. Med nätkonvergens menas att olika infrastrukturer för distribution av olika typer av tjänster nu kan integreras och förmedla "varandras" tjänster. Tjänstekonvergens, som innebär att olika tjänstetyper kan sammansmältas, kan delas upp i kommunikationstjänster och innehållstjänster. Med kommunikationstjänst avses tjänster som förmedlar information mellan användare, t.ex. telefoni, fax, e-mail och videokonferens. Innehållstjänster avser tjänster där någon tillhandahåller eller förmedlar ett visst innehåll till andra, t.ex. radio, television, informationsdatabaser och webbplatser på Internet. Apparatkonvergensen innebär sammansmältning mellan olika apparater som används för olika typer av tjänster, t.ex. radiomottagare och telefoner som kan vara mottagare av text och rörliga bilder, TV-mottagare och mobiltelefoner som kan användas för informationsbehandlig såsom datorer och datorer som kan användas som TV-mottagare. Marknadskonvergens innebär att den konvergens som avser nätverk, tjänster och apparater möjliggör att företag inom viss mediesektor kan utvidga sin verksamhet genom samarbete och eventuellt samgående med andra medieföretag som verkar inom angränsande mediesektorer. [3]
Konvergensen mellan radio/TV, teletjänster och datatjänster kommer i sin helhet att medföra stora förändringar vad avser distributionen av information och tjänster och flera nya kommunikationsformer kommer att framträda. Detta kommer att innebära att lyssnarna och tittarna får en stor valfrihet, inte bara vad gäller det innehållsmässiga utbudet utan även utbudet av olika kommunikationsformer som förmedlar det innehållsmässiga utbudet. För public service företagens del kommer detta att medföra att den redan nu ökade konkurrensen, på grund av allt fler radio- och TV-företag, kommer att förstärkas ytterligare på grund av än fler marknadsaktörer och flera nya kommunikationsformer. Public service företagens utbud kommer att ingå som en del av ett mycket stort utbud av tjänster. Förutom intresset på marknaden att utveckla kommunikationsformerna är det naturligtvis också stora ekonomiska intressen förbundna med denna utveckling. En ny trend är att medieföretag med olika tjänster och kunnande, t.ex. radio- och TV-företag, telekommunikationsföretag och IT-företag går samman för att bedriva medieverksamhet. Genom dessa sammanslagningar erhåller man ett samlat kunnande inom flera olika områden samt sannolikt en starkare förhandlingsposition och ett bättre ekonomiskt läge i en hårt konkurrerande marknad.
EU:s ministerråd har, den 28 juni 1999 vid uppföljning av grönboken om konvergens, understrukit att det utöver de tekniska och ekonomiska aspekterna, också är sociala, kulturella och demokratiska aspekter av stor betydelse för informationssamhället. Ministerrådet underströk vidare att en lösning på frågan, om hur public service verksamheten bäst kan fortsätta spela sin roll fullt ut i denna nya miljö, bl.a. bör bekräfta medlemsstaternas behörighet att tilldela, definiera och utforma public service uppdragen i varje enskild medlemssland, i enlighet med det till Amsterdam-traktatet fogade protokollet om offentlig radio- och TV-verksamhet, samt motivera public service företagen att utnyttja ny teknologi.
EU-parlamentet framförde i resolutionen om principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran, den 6 september 2000, att man bör tillse att det görs åtskillnad mellan infrastrukturrelaterade och innehållsrelaterade bestämmelser, så att de tekniska aspekterna och marknadsaspekterna inte blir förhärskande och därmed hotar pluralismen och den kulturella mångfalden, (A5-0209/2000).
Övergången till digital teknik innebär att
programföretagen även ställs inför ekonomiska ställningstaganden. Detta gäller
främst finansieringen av de investeringar som krävs i samband med övergången
till digital teknik. Förutom programföretagens investeringar vid införandet av
digital produktion och distribution, tillkommer så även kostnader till följd av
nödvändigheten för programföretagen att under en tid sända både analogt och
digitalt. Frågan är hur övergången till digitala sändningar, och den tid under
vilken det parallellt skall sändas både analogt och digitalt, skall
finansieras? I några nordiska länder - Sverige, Danmark och Norge - har
regeringarna avsatt särskilda medel för public service företagens digitala
satsningar. I Finland och Sverige pågår under våren 2001 parlamentariska
utredningar angående finansiering av TV-verksamheten i framtiden.
Medie- och kulturpolitiska frågor
Med övergången till den nya miljön med nya medier, kommunikationsformer och allt fler olika medieaktörer aktualiseras också väsentliga frågor beträffande public service verksamheten. En av de stora mediepolitiska frågorna är hur public service verksamheten kommer att se ut i framtiden. Vilken omfattning och inriktning kommer verksamheten att ha - vilket innehåll skall det utökade kanalutrymmet fyllas med och vilka nya tjänster, verksamheter tillkommer ? Genom vilka kommunikationsformer skall företagens utbud och tjänster förmedlas ? Kulturpolitiskt sett är public service verksamhetens utbud, i de nordiska länderna, en av de viktigaste faktorerna i vardagslivet.
Public service verksamheten i allmänhetens tjänst är dock i princip att förstå på två sätt. Dels kan public service verksamheten ses som tillhandahållandet av en tjänst av allmännyttigt utbud, vilket traditionellt erbjuds av oftast offentligägda TV-företag. Dels kan verksamheten ses som en funktion i form av utbud av visst allmännyttigt medieinnehåll. En funktion som vilka TV-operatörer som helst kan inneha, både i form av förpliktelser eller som val av visst utbud. I Norden har det i praktiken varit de offentligägda TV-företagen som haft förpliktelse att bedriva TV-verksamhet i allmänhetens tjänst. Detta betyder dock inte att man inte också kan tala om public service som en funktion, vilken kan ingå även i andra företags verksamhet. Vad innebär det för public service företagen och deras verksamhet med TV-och radiosändningar i allmänhetens tjänst i det fall det ökade kanalutbudet medför att fler programkanaler erbjuder "public service" utbud ?
En annan fråga som hänger samman med det allt större, och internationella, utbudet är hur det nationella programutbudet på det egna språket kommer att utvecklas.
Genom införandet av digital-TV kommer i framtiden också helt nya operatörer utan TV-bakgrund att bedriva TV-verksamhet. Frågan är vad denna aspekt kan komma att föra med sig på TV-marknaden och vad det kan komma att betyda avseende det framtida utbudet på marknaden.
En viktig mediepolitisk fråga är när avvecklingen av analog radio och TV kommer att äga rum. Det råder förväntningar om att markbunden digital TV införs i hela Europa inom de närmaste åren och att markbunden analog TV skall kunna avvecklas inom 10-15 år. EU:s ministerråd, understryker, i sina konklusioner angående Kommissionens meddelande om principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran, att det är medlemsstaternas ansvar att definiera nationella regler för innehåll och grundläggande frågor som t.ex. tidsplanen för upphörandet av analoga markbundna sändningar, men att ett europeiskt samarbete också är viktigt, särskilt i samband med spektrumplanläggning - härvid frekvenskoordinering och informationsutväxling, (Rådets möte den 16 maj 2000). I EU-parlamentets resolution, angående nämnda meddelande, framför parlamentet att de uppmärksammar de slutsatserna från det seminarium om markbunden digital-TV som hölls i Lissabon samt den verksamhet som bedrivs av DVB. Parlamentet uppmanar vidare EU:s ministerråd och medlemsstaterna att komma överens om och vidta åtgärder för att uppnå en successiv övergång till digital TV, framför allt till markbunden digital TV. Vidare understryker parlamentet i resolutionen att radio och TV i allmänhetens tjänst och de privata radio- och TV-företagen bör vara nyskapande och gå i täten för den digitaliserade audiovisuella industrin.
Beslut om upphörande av analoga sändningar kommer dock att bli en kontroversiell fråga, särskilt om det innebär att tittarna får lägga ut relativt stora kostnader för att kunna se de digitala sändningarna. Ett beslut om sådant upphörande blir ännu svårare att fatta innan man nått fram till en lösning på att samordna mottagningen av digitala sändningar genom olika distributionssätt på så sätt, att tittarna med samma mottagningsutrustning kan ta del av samtliga digitala sändningar oavsett om de är markbundna eller distribuerade med kabel eller via satellit.
Övriga frågor - utbud, konkurrens, lagstifning m.m
Den digitala tekniken ger, jämfört med analog teknik, utrymme för fler kanaler. Det får vidare plats fler digitala än analoga programtjänster på samma utrymme. Skälet är att digitala sändningar kräver mindre utrymme än analoga sändningar. Nämnda förutsättningar för med sig frågor om vilka som skall få sända på de ytterligare kanalplatser som kommer att kunna erbjudas samt vad man skall fylla det utökade utrymmet på respektive kanalplats med för innehåll. Med ökat utrymme följer ökat utbud och en allt mer skärpt konkurrens om tittare och lyssnare.
Utbudet kommer att bli omfattande, både kvantitativt och nischmässigt. En mängd TV-kanaler kommer att erbjuda publiken en uppsjö av program med olika inriktningar.
En intressant fråga blir då, huruvida det ökade radio- och TV- utbudet medför att behovet av public service kanalernas utbud, såsom något säreget och speciellt, också ökar? Eller kommer public service företagen i framtiden att få erfara en hård konkurrens även beträffande det utbud som de tidigare varit relativt ensamma om och som varit public service företagens främsta konkurrensmedel hittills? Public service verksamhet kan som nämnts även ses som en funktion att erbjuda ett visst allmännyttigt medieinnehåll och denna funktion har redan i dagsläget fler programföretag, än de vi i denna rapport benämner public service företagen, lagt in som en del av sin verksamhet och sitt utbud.
Med konvergensen följer frågor om hur de nya medieområdena med olika sändningstekniker och innehåll skall regleras. Dessa frågor är ännu inte lösta, men ett intensivt utredningsarbete pågår både nationellt och i EU. Det gäller nu generellt olika lagstiftningar för de olika områdena kommunikationsmedier, telekommunikation och data i de nordiska länderna. Den tekniska utvecklingen och konvergensen mellan de olika kommunikationsformerna innebär dock att lagstiftningarna på området inte alltid är anpassade till, och fullt ut reglerar, de nya kommunikationsformer och tjänster som uppstår. En tjänst kan omfattas av olika regelverk, beroende på vilket medium som används för distribution till mottagaren, eller på vilket sätt mottagaren tar del av tjänsten.
EU har redan börjat dra politiska konklusioner av utvecklingen, särskilt på telekommunikationsområdet. Kommissionen utgav i november 1999 meddelandet "Mot ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster, 1999 års kommunikationsöversyn", (KOM (1999) 539). I april följde kommissionen upp med meddelande redovisande resultaten av de yttranden, som inkommit över meddelandet med kommunikationsöversyn, (KOM (2000) 239). Den 12 juli 2000 antog kommissionen förslag om ett nytt regelverk för infrastruktur för elektronisk kommunikation och tillhörande tjänster. Behandlingen av dessa förslag pågår både i EU-parlamentet och i EU-ministerrådet.
I de nordiska länderna har tillsatts olika utredningar för att kartlägga de lagstiftningsmässiga konsekvenserna av konvergensen. I Finland bereds en allmän lag om kommunikationsmarknaden. Tanken är att ge alla distributionskanaler och ägare av kommunikationsnät lika ställning beträffande förutsättningarna för verksamheten, oberoende av anlitad teknik. Medieinnehållet skall regleras separat från nätverken och infrastrukturen.
2.2
Must carry regler - förmedlingsplikt
Must carry står för en förmedlingsplikt innebärande att det råder en skyldighet för kabeloperatörer att vidarebefordra vissa kanalers hela utbud. Detta gäller för public service kanalerna i samtliga nordiska länder. Denna förmedlingplikt är i de nordiska länderna lagstadgad vad gäller analoga sändningar av public service kanalerna. I Sverige har bestämmelsen om must carry utvidgats till att omfatta även digitalt sända SVT 24. Regeln gäller dock endast då operatören sänder digitalt. I Finland omfattar must carry principen alla radio- och TV-sändningar som är landstäckande samt alla YLE:s sändningar som är avsedda att mottas regionalt. Detta gäller såväl analoga som digitala sändningar. I Danmark har must carry principen utvidgats att omfatta public service kanalernas digitala sändningar i de fall då operatören sänder digitalt.
Frågan är nu om motsvarande förmedlingsplikt i sin helhet skall gälla även beträffande de
digitala sändningarna av public service kanalerna ? Must carry kommer att analyseras på nytt av EU för den digitala TV-verksamhetens del. Frågan om att bibehålla must carry skyldigheten för public service verksamheten kommer härvid att vara viktig att framhålla.
EU-parlamentet uppmanar i sin resolution, av den 6 september 2000, angående principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran, medlemsstaterna, de behöriga statliga myndigheterna och dem som är ansvariga för förvaltningen att tydligt utforma radio och TV i allmänhetens tjänst genom att garantera allmän spridning och tillgång och rättsligt garantera denna tjänst genom must carry-bestämmelser, och på så sätt understryka den viktiga roll offentlig markbunden digital-TV skall spela samt hur viktigt det är att denna plattform blir så intressant som möjligt i den digitala konkurrensen, genom att kapaciteten ökar och mottagningen förbättras.
EU-kommissionens nya förslag till reglering av
på Telekommunikationsområdet innehåller bl.a. förslag om must carry
förpliktelser beträffande digitala sändningar. Enligt förslaget skall must
carry förpliktelse finnas, men enligt kommissionen skall de vara begränsade
till public service kanaler och kabelföretagen skall kompenseras för
vidareförmedlingen.
De nya EU-direktiv som är under beredning gällande telenät (inkl. radionät, EPG, API) kommer att utmynna i ändringar i de nationella lagarna. EU-kommissionens huvudprincip avseende medieinnehåll är att det främst är en nationell angelägenhet. I samband med lagreformer i de enskilda länderna kan frågeställningar som är viktiga ur public service verksamhetens synvinkel komma att analyseras.
2.3
Äganderättsförhållanden - mediekoncentration
Den snabba tekniska utvecklingen, skärpta konkurrensen och därmed hårdare ekonomiska förutsättningar medför att ägandet inom medieområdet mer och mer samlas i ett färre antal företag, som besitter allt större ekonomisk del av marknaden. Detta innebär att mindre programföretag kan få allt svårare att konkurrera på marknaden. Om tendensen med mediekoncentration fortsätter, främst då företag inom olika sektorer på medieområdet såsom IT, telekommunikation, radio- TV-företag går samman till stora medieföretag, kan det uppstå problem ur konkurrenssynpunkt.
Flera av de TV-företag som har sändningar i radio och TV på de nordiska språken och som de nordiska public service företagen konkurrerar med, ägs idag av utländska mediekoncerner. Med ny teknologi öppnas möjligheterna för att använda nordisk text och tal i programmen, varmed svårigheterna för utländska medieföretag att agera på de nordiska marknaderna minskar. För att hävda sig i den kommersiella konkurrensen bildas internationella allianser baserade på betydligt riskkapital.
Frågan är hur den framtida bilden av äganderättsförhållandena inom medieområdet kommer att se ut och vad detta kommer att innebära för public service företagen och deras verksamhet ? Mycket tyder på att de redovisade förhållandena med allt färre men större medieföretag kommer att innebära en hårdare konkurrens om sändningsrättigheter och om publiken. Detta kommer att innebära att public service företagen måste styrka sitt utbud genom att utvidga detta i takt med de tekniska möjligheter som ges samt publikens behov. Detta kräver också resurser. [4] (Se även avsnitt 2.5 och 2.6 om långsiktig finansiering och nya verksamhetsområden.)
I EU-parlamentets resolution angående
principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala
eran (A5-0209/2000), uttalar parlamentet att konkurrenspolitiken måste kunna
fungera på ett lämpligt och effektivt sätt för att förhindra att någon får en
dominerande ställning, både när det gäller ägarkoncentrationen inom medierna i
den nya digitala miljön och när det gäller skydd av mångfalden.
Konkurrenspolitiken får dock enligt parlamentet inte leda till att
förstärkningen av ett konkurrenskraftigt och varierat utbud av europeiskt
audiovisuellt innehåll kringskärs genom att man drar in på det statliga stödet
till sådan produktion. Parlamentet uppmanar vidare i resolutionen kommissionen
och de övriga behöriga myndigheterna att slå vakt om mångfalden genom att
hindra att företag på den audiovisuella marknaden får och behåller en
dominerande ställning. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma de
audiovisuella tjänsternas dominerande ställning efter ekonomiska och allmänna
kriterier, och analysera hur marknaden fungerar vertikalt, horisontellt och
mellansektoriellt, och inte endast procentuellt, och ta hänsyn till inverkan på
de europeiska språken och den kulturella identiteten (artikel 151.4 i
fördraget). Vidare lyfter parlamentet i resolutionen fram den avgörande roll
som radio och TV i allmänhetens tjänst skall spela när det gäller att garantera
mångfalden.
2.4
Konkurrens-och statsstödsfrågor
Det till Amsterdamfördraget fogade protokollet om offentlig radio- och TV-verksamhet (protokollet om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna), visar på den betydelse medlemsstaterna ger ifrågavarande verksamhet, vilken är knuten till de demokratiska, sociala och kulturella behoven i samhället och som är nödvändiga för att bevara mångfalden i medierna. Enligt tilläggsprotokollet konstateras att den enskilda medlemsstaten har möjlighet att definiera och organisera den offentliga radio- och TV-verksamheten enligt de rättningslinjer som anses mest ändamålsenliga och tilldela verksamheten de uppgifter som kan genomföras på bästa möjliga sätt i allmänhetens intresse. Traktaten reglerar inte medlemsstaternas rätt att finansiera den offentliga radio- och TV-verksamheten såvida denna finansiering används med syfte att utföra de offentliga uppgifter som ställts upp för verksamheten. Sådana finansieringar får emellertid inte påverka handelsvillkoren och konkurrensen inom den europeiska gemenskapen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset. Angående frågan om finansiering av public service verksamheten är, enligt tolkning av konkurrensdirektoratet, inte bara direkt statsstöd utan även finansiering genom licensmedel, att anse såsom statstöd. Vidare skall, enligt det s.k. transparensdirektivet eventuella kommersiella verksamheter särredovisas och hållas bokföringsmässigt åtskilda från public service verksamheten.
Frågan om hur finansieringen av public service
verksamheten i form av offentligt stöd förhåller sig till gällande
konkurrensregler inom gemenskapen, har under en tid varit aktuell i
EU-sammanhang. Detta gäller främst sådan public service verksamhet som
finansieras såväl med reklam som licensavgifter s.k. blandfinansiering.
Kommersiella TV-företag i flera europeiska länder menar att offentligt stöd
(både licensavgifter och annat statsstöd) till public service företag, som
dessutom har möjligheter att erhålla reklamintäkter, inte överensstämmer med
unionens konkurrensregler. Klagomål
till
EU-kommissionen i denna fråga har lämnats beträffande public service bolag i
Portugal, Frankrike, Spanien och Italien. Några slutliga beslut har ännu inte
tagits av kommissionen. Diskussioner i frågan har förts både mellan
generaldirektoraten för Kultur och Konkurrens samt mellan kulturministrarna och
kommissionären för Konkurrensdirektoratet.
EU-parlamentet framhöll, i resolution angående principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran, (A5-0209/2000) medlemsländernas befogenheter beträffande den offentliga radio- och TV-verksamheten, som framgår av tilläggs-protokollet till Amsterdamfördraget. Strax efter utfärdandet av EU-parlamentets resolution i september 2000, gjordes att uttalande av konkurrens-kommissionären om att det inte enbart är en rättighet för medlemsstaterna att definiera public service verksamheten, utan också en skyldighet. Skulle det inte föreligga något klart definierat offentligt uppdrag, är det inte heller tillåtet att bevilja statligt stöd till verksamheten.
Klagomålen och diskussionerna på EU-plan kan ses som en följd av den skärpta konkurrensen mellan medieaktörerna på marknaden och det ökande intresse för det audiovisuella innehållet. Frågan är vad diskussionerna i EU kommer att leda till för public service företagen, dess finansiering och dess framtida verksamhet och utbud.
2.5
Långsiktig finansiering av public service verksamheten - samt nya intäktskällor
Public service företagen i de nordiska länderna har sedan starten av sina verksamheter i stort sett uteslutande finansierats med licensavgifter knutna till innehav av radio och/eller TV-apparat. Som framgår av delrapport I - Public Service i Norden är licensavgiften idag den största intäktskällan hos samtliga de nordiska public service företagen. De ytterligare intäktskällor som är möjliga för public service företagen redovisas i nämnda rapport. En av anledningarna till att public service företagens verksamhet till största delen finansieras av licensmedel är att public service företagen skall ha möjlighet att uppfylla sina public service uppgifter. För att åstadkomma ett utbud som har till syfte att tillgodose hela befolkningen och dess olika intressen, krävs att public service företagen inte styrs av samma ekonomiska villkor som de kommersiella programföretagen. Public service företagen måste ha tillgång till en stabil intäktskälla för att kunna uppfylla uppdragen att driva radio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst.
Tendenser inom medieområdet, som tidigare redovisats, kommer emellertid att påverka finansieringsunderlaget för public service verksamheten. Det handlar främst om den tekniska utvecklingen och övergången till digital teknik samt den ökade konkurrensen, som bl.a. medför att priserna på rättigheter till programinnehåll blir allt högre. Frågan är, hur man i EU-sammanhang framöver kommer att se på statsfinansiering av public service företagens framtida verksamhet, framför allt mot bakgrund av frågan om en definition av public service verksamhet. En annan viktig fråga är huruvida licensfinansiering på sikt kommer att vara tillräcklig för att ge public service företagen möjlighet att konkurrera på den kommersiella och starkt konkurrenspräglade mediemarknaden. Om inte, hur kommer då den framtida finansieringen av public service verksamheten att se ut ? Som tidigare redovisats har EU-parlamentet i sin resolution om gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran framfört att konkurrenspolitiken, i sitt syfte att skydda mångfalden och förhindra dominerande ställningar när det gäller ägarkoncentration, dock inte får leda till att förstärkningen av ett konkurrenskraftigt och varierat utbud av europeiskt audiovisuellt innehåll kringskärs genom att man drar in på det statliga stödet till sådan produktion.
De nordiska Public service företagen tillsatte sommaren 1999 en arbetsgrupp med uppgift att bland annat värdera licensfinansiering av public service verksamheten i ljuset av de tekniska utvecklingen, ökat radio- och TV-utbud och framväxten av en mer internationell och kommersiell TV-marknad. I rapporten framgår bland annat att, avgörande för att public service företagen i framtiden, med licensavgifter som huvudsakligt finansieringsunderlag, skall klara sin verksamhet ekonomiskt och kunna fullgöra sina uppdrag, är att de erhåller ramvillkor som gör det möjligt att utvidga programföretagens tjänster, dels för att framställa produkter som bygger upp och styrker kärnverksamheten, dels för att öka sina intäkter. Enligt arbetsgruppens mening är det dock också nödvändigt för public service företagen att ha möjlighet till en begränsad tillgång till sponsring/ reklam, för att kunna tillförsäkra sig attraktiva sändningsrättigheter för t.ex. sportevenemang. [5]
Det kan, främst mot bakgrund av den tekniska utvecklingen, bli aktuellt att diskutera olika lösningar på frågan om public service verksamhetens finansiering i framtiden. Hur skall t.ex. nya tjänster som möjliggörs med ny teknik och konvergens finansieras ? (Se vidare nedan kap. 2.6). En annan aspekt är att licensavgiften i dag knuten till innehavet av en radio och/eller TV-apparat. Då det nu är möjligt att ta in TV-program även genom PC, och i framtiden även genom mobiltelefon, kan frågan hur man säkrar uppslutningen om att betala licens för radio- och TV-innehav bli aktuell.
Public service verksamhetens framtida
finansiering är en aktuell och viktig fråga, som är uppe till diskussion och
behandling nationellt i de nordiska länderna. Som tidigare nämnts pågår under
våren 2001 parlamentariska utredningar i Sverige och Finland, där frågan om
public service verksamhetens finansiering behandlas.
2.6
Nya verksamhetsområden
Som en följd av den digitala tekniken och konvergensutvecklingen, där massmedier, telekommunikation och informationsteknik stegvis integreras, kommer radio- och TV-medierna inom en snar framtid att vara integrerade med andra former av kommunikationssystem. Därvid följer möjligheter till nya verksamhetsformer, t.ex. on-line verksamhet på Internet, interaktiva tjänster och WAP.
För radio- och TV-företagen innebär detta eventuella möjligheter att övergå från att vara företag som "enbart" bedriver programverksamhet (radio/TV-sändningar), till att bli medieföretag med även andra verksamheter. Mot bakgrund av den ökande integreringen av olika kommunikationssystem inom telekommunikation, IT och media, de möjligheter till andra närliggande verksamheter som detta medför, samt den allt hårdare konkurrensen, vill public service företagen få möjlighet att utvidga sina verksamheter. Från public service företagens håll har också uttryckts önskemål om att kunna vara väsentliga aktörer på mediemarknaden i framtiden. Det är enligt public service företagen avgörande för public service verksamheten att det för verksamheten möjliggörs en utvidgning av tjänster och att utbudet även i framtiden kommer att vara lättillgängligt med ny distribution och nya kommunikationsformer. Detta innebär att public service företagen antagligen vill få möjligheter att bedriva nya tjänster och verksamheter inom områden, som till viss del kanske inte faller in under de för programföretagen nu föreskrivna verksamheter. Frågan är då vilka andra verksamheter som kan anses ingå i programföretagens ordinarie kärnverksamhet och således, eller huruvida de också, anses ingå i den verksamhet som programföretagen enligt lag eller sändningstillstånd har rätt att bedriva med licensmedel.
Som framgår av delrapport I - Public service i Norden, råder något olika bestämmelser beträffande public service företagens verksamhetsområde och hur en utvidgning av detta område kan göras. Vissa ändringar beträffande programföretagens tillstånd kan eventuellt behöva göras vid en utvidgning av verksamheten i form av nya kommunikationsformer. Om det annars handlar om konvergens och den digitala tekniken för att erbjuda samma innehåll (public service utbud) fast i flera olika kommunikationsformer, är frågan om den nuvarande licensfinansieringen kan användas även till denna utvidgning av verksamheten. Vidare uppkommer naturligtvis frågan om licensfinansieringen kan användas till de eventuella nya verksamheter, dvs verksamheter med annat innehåll än den nuvarande. Om inte, kan public service företagen behöva se på möjligheter till nya intäktskällor för att kunna finansiera den framtida verksamheten. Svaret på frågan om licensfinansieringens möjliga omfattning, blir också beroende av hur man bedömer frågan om statligt stödd TV- och radioverksamhet i EU-sammanhang.
I den tidigare nämnda resolutionen, angående principer och riktlinjer för gemenskapens audiovisuella politik i den digitala eran, uttalar EU-parlamentet att uppgifterna för public service radio och TV även bör omfatta ett potentiellt obegränsat utnyttjande av nya tekniska möjligheter och distributionsformer, för att public service radio och TV skall få möjlighet att konkurrera på marknaden på lika villkor.
När det gäller kommersiella verksamheter bör enligt lagstiftning i samtliga nordiska länder och enligt EU hållas bokföringsmässigt åtskilda från public service verksamheten. Risk föreligger ändå för att misstanke om subventionering av kommersiella aktiviteter med TV-licensmedel kan uppstå och komma till uttryck antingen genom klagomål från konkurrenter eller som diskussionsfrågor hos EU-Kommissionen. Då nya former av tjänster integreras i digitala TV-tjänster krävs därför noggrann gränsdragning bl.a. visavi finansieringsformerna.
Med de möjligheter tekniken skapar och med hänsyn till den konkurrenssituation som public service företagen kommer att verka i, kommer public service verksamheten i framtiden sannolikt att utvidgas att använda även andra kommunikationsformer, dels för att uppfylla sina åtaganden men kanske också för att bredda sin verksamhet. Frågan är då hur man kommer att utveckla public service uppdraget i den nya mediesituationen.
I EU-ministerrådets resolution, av den 25 januari 1999, om radio och TV i allmänhetens tjänst bekräftade rådet att public service verksamheten fyller en viktig funktion genom att ge allmänheten möjlighet att dra nytta av fördelarna med de nya audiovisuella tjänsterna, informationstjänsterna och den nya tekniken. Vidare bekräftade rådet att förmågan hos radio- och TV-företag i allmänhetens tjänst, att erbjuda allmänheten program och tjänster av hög kvalitet, måste bibehållas och förbättras bland annat genom utveckling och diversifiering av verksamheten i den digitala tidsåldern.
Ovan har redogjorts för de mest överordnade frågorna som public service verksamheten står inför. Härutöver finns naturligtvis en rad övriga frågor som följer av den rådande utvecklingen på området, t.ex. rättigheterna till attraktiva sändningsrättigheter såsom sportsändningar, samt rättighetsfrågorna beträffande nya medier - om att istället för sändningsrättigheter tala om överföringsrättigheter. Angående frågan om rättigheter beträffande nya medier avser KM-gruppen att följa upp denna fråga i samband med att EU-direktivet om Upphovsrätten i Informationssamhället beslutas om av EU:s ministerråd, vilket förväntas ske under våren 2001.
3. De nordiska public service företagens samarbete
Nedan redovisas en del av det samarbete som sker mellan public service företagen, både internationellt och nordiskt. Underlaget för redogörelserna har lämnats av de nordiska public service företagen.
EBU, med
säte i Genéve, grundades 1950 och är världens största sammanslutning av
nationella radio- och tv-bolag. EBU har 69 ordinarie medlemmar i 50 länder i
och runtom Europa och dessutom 49 associerade medlemmar. EBU förhandlar för
sina medlemmars räkning om TV-sändningsrättigheter för stora sportevenemang,
driver Eurovisions- och Euroradio-sändningsnätet, organiserar utbyte av
nyheter, sport och kulturprogram, koordinerar samproduktioner och erbjuder en
mängd operativa, kommersiella, tekniska, juridiska och strategiska tjänster
samt arbetar med att försvara public service-värden. Vid sin byrå i Bryssel
företräder EBU public service-bolagens intressen inför EU-institutionerna.
EBU har
lett eller medverkat i utvecklingsarbetet bakom en mängd nya radio- och
TV-system, däribland RDS (Radio Data System), DAB (Digital Audio Broadcasting) och DVB (Digital Video Broadcasting).
Public
service-bolagen och med dem EBU står för grundläggande demokratiska, kulturella
och sociala behov och värderingar, för kvalitet och mångfald. EBU alltid haft
en viktig roll avseende att försvara public service då viktiga frågor har varit
aktuella. Denna uppgift har blivit alltmer central och komplex i och med att EU
i allt högre grad har gått in med direktiv som gäller eller har relevans för
den audiovisuella sektorn. Här har EBU en viktig roll i att öka förståelsen för
public service verksamheten.
Nordvisjonen
(NV) är beteckningen på ett samarbete mellan public service TV-företagen i de
fem nordiska länderna; DR, NRK, RUV, SVT och YLE. Samarbetet etablerades redan
1959. Nordvisjonssamarbetet syfte och mål är att utveckla och styrka varje form
av samarbete mellan
medlemsföretagen, med särskild vikt på
programutväxling, samproduktioner och olika former av löpande samarbete inom
teknik och administration. Samarbetet syftar också till att utveckla och styrka
NV-företagens samarbete med utomstående parter. Den principiella grunden för
samarbetet är formulerat av direktörerna för public service företagen vid ett
möte i Köpenhamn 7-8 november 1969:
"Programsamarbetet
i de nordiska radioorganisationerna emellan utgör en viktig del av det
kulturella samarbetet i Norden och måste utöver samarbetets ekonomisk-praktiska
sidor anses ha ett självständigt kulturpolitiskt värde."
Den nordiska TV-samarbetsfonden
1987
etablerades Den nordiska TV-samarbetsfonden (Kabelfonden) genom ett särskilt
avtal mellan de fem NV-företagen. Avtalet förnyades 1995. Fonden finansieras
genom de intäkter public service företagen erhåller genom kabeldistributionen
av deras program i Norden. Fonden är öppen även för tillskott från andra
grupper av rättighetshavare.
Syftet med
fonden är att styrka det nordiska kultursamarbetet, härvid att öka produktionen
och distributionen av nordiska TV-program och att stimulera att man i
produktioner använder nordiska upphovsmän och utövande konstnärer.
Nordmagi
A/S stiftades 1999 av de nordiska public service företagen DR, NRK och SVT, och
har sitt ursprung i Nordvisjons Barn- och ungdomsgrupp. Sedermera har också YLE
anslutit sig på ägarsidan. Nordmagis uppgift är att administrera, utveckla,
producera, köpa in och sälja TV-program och programformater med tilhörande
sekundärrättigheter ägnat för barn och unga. Syftet med bolaget är att bidra
till att det i
Norden
produceras fler program riktat till denna målgruppen utgående från de nordiska
språken. Nordmagi är tänkt att vara en aktiv och synlig aktör på den nordiska
marknaden med en målsättning att styrka nordisk kultur och språk, vilket också
är ett viktigt medel i konkurrensen med ett ökande antal internationella
barnkanaler. Målet är också att bolaget liksom de internationella aktörerna
också skall kunna utnyttja stordriftsfördelar genom en gemensam nordisk marknad
som kan komma ägarna tillgodo i form av
billigare program. Bolaget har i dag en adminstration med två anställda som
styr projektarbetet i ägarorganisationerna. Den första produktionen från
bolaget är en serie, småbarnsmagasinet "Nu är det Nu" i 52 delar, som
sänds i alla de nordiske länderna i loppet av 2000-2001.
De fem
nordiska public service-bolagen DR, NRK, RUV, SVT och YLE är involverade i den
samnordiska satellitkanalen Scandinavian Channel i USA. Scandinavian Channel
Inc.etablerades 1997. Satellitsändningar startade i september 1999 och
kabel-TV-förmedlingen började i juni 2000. Förhandlingar
förs kontinuerligt med olika kabel-TV-operatörer och satellit-TV-bolag för att
få dem att ta med Scandinavian Channel i sitt digitala utbud som en del av de
kanalpaket (tiers) de erbjuder. I slutet av år 2000 förmedlades kanalen av över
25 kabel-TV-nät och hade ca 1000 abonnerande hushåll.
De nordiska
rundradiobolagen äger små aktieposter i Scandinavian Channel Inc (Denver,
Colorado). Övriga ägare är Meridian Capital, Telenor, International Channel och
privata investerare i Nord-Amerika. I slutet av år 2000 fick kanalen en ny
amerikansk investerare (Charles F Dolan) och framsteg i standardiseringen av
set top boxen för kabel-tv-mottagning väntas ge fart åt kanalens spridning.
Kanalens primära målgrupp är de 16 miljoner personer med nordiskt ursprung som i dag bor i Nord-Amerika. Minst 60 % av kanalens program består av program som köps av de nordiska public service-rundradiobolagen. Programmen består av underhållning, film, nyheter, sport, kultur och barnprogram och textas till engelska. Den dagliga sändningstiden är 24 timmar. Avtalet gällande programinköpet mellan de nordiska public service-rundradiobolagen och Scandinavian Channel går ut sommaren 2001 och nu förhandlar man om fortsättningen. Mera information om kanalen finns på www.scanchan.com . Under planeringsprocessen beviljade Nordiska Ministerrådet 1997 DKK 500 000 för projektet.
Som en fristående del av nyhetssamarbetet inom EBU,
har de fem Nordvisjonsföretagen sedan 1994 haft en egen daglig nyhetsutväxling,
den s.k. ERN-N. Även dessa nordiska inslag läggs ut på EBU-nätet och är, om
inte något annat sagts, till disposition för andra medlemmar av EBU.
På radioområdet pågår ett antal nordiska samarbeten. Sedan flera år samarbetar de samiska radioredaktionerna på norska NRK, finska YLE och Sveriges Radio, med stöd också från EU. Nyhets- och programmaterial från de tre ländernas redaktioner sänds i respektive länders samiska program. Det uttalade och beslutade målet är att starta en gemensam nordisk samekanal. För det krävs ett genomslag och framgång för digitalradion eftersom frekvens- och utrymmesbrist i det analoga utrymmet och i de befintliga kanalerna förhindrar en utökning av samiska sändningar.
I Öresundsområdet pågår ett samarbete mellan Danmarks Radio och SR genom att Radio Malmöhus (P4) och Danmarks Radios Köpenhamnsredaktion sänder gemensamma program. Även detta är ett frö till vad som kan komma att bli en gemensam digital radiokanal för en befolkning där gränserna inte längre är så relevanta. Allt fler människor bor på ena sidan av sundet och arbetar på den andra, man får allt mer gemensamt, rörelserna är fler och större efter Öresundsbrons tillkomst. Behovet av ett nyhets- samhälls och kulturutbud i radion som ser Öresundsområdet som den helhet det redan är ökar. Det naturliga steget är möjligen att starta en gemensam Öresundskanal.
För att det nordiska radiosamarbetet med t.ex. en samekanal och en Öresundsradio skall kunna förverkligas krävs dock en nordisk samstämmighet om vilka regler som skall gälla för en sådan verksamhet. Idag gäller varje lands regler för sig och dessa är på några väsentliga punkter olika.
Ytterligare
samarbete mellan public service företagen, både internationellt och nordiskt,
pågår också i specifika frågeställningar. I redovisningen av de aktuella
frågeställningarna
har t.ex. omnämnts NorDig-samarbetet samt samarbetet beträffande DVB och DAB.
Bilaga 1 – Kommissorium till rapport om public service verksamheten i de nordiska
länderna
Nordiska Rådets Nordenutskott har anmodat Nordiska Ministerrådet om en
statusrapport angående nordisk public service TV. Utskottets anmodan av den
17 november 1999 innehåller en rad mediepolitiska problemställningar, som
man gärna önskar få belyst i statusrapporten.
Vidare har direktörerna för de nordiska public service företagen riktat en
hänvändelse till de nordiska kulturministrarna; "Samordning av nordisk
public service reglering - En nordisk utredning" där man framför att det
föreligger ett behov av gemensamma nordiska initiativ vad gäller regleringen
av public service området. Hänvändelsen skall ses i förlängning av tidigare
hänvändelser från public service företagen, av den 5 november 1998 - vilket
ledde till ett möte i Ministerrådets regi mellan ministrarna och
direktörerna den 4 december 1998- samt av den 1 juni 1999.
Nordiska Ministerrådet (Styrningsgruppen för Nordiskt Kultur- och
Massmediesamarbete) har tidigare initierat rapporten "Public
service-selskabernes stilling i den digitale fremtid" (Nord 1997:3) och
konferencen om "Public service broadcasting i den digitale fremtid" som
hölls i Helsingfors den 19-20 februari 1998, (konferensrapport TemaNord
1998:535).
Med anledning av nämnda hänvändelser och mot bakgrund av tidigare initiativ
anser Styrningsgruppen för Nordiskt Kultur- och Massmediesamarbete
(KM-gruppen) att det föreligger grund för att genomföra en lägesrapport
beträffande Public service verksamheten i de nordiska länderna.
Med hänvisning till innehållet i Nordiska Rådets anmodan samt Public service
företagens hänvändelse bör det enligt KM-gruppen framställas en rapport som
huvudsakligen redovisar status för public service verksamheten i de nordiska
länderna. Innehållet i rapporten bör läggas upp enligt följande.
* Rapporten skall fokusera på regleringen av public service företagens
verksamhet. En sammanställning över de regelverk som gäller för public
service företagen i de nordiska länderna skall redovisas. Det skall även
redogöras för aktuella områden/frågor som saknar reglering. En kartläggning
bör göras av skillnader mellan de nordiska ländernas metoder att reglera public
service verksamheten, både vad gäller regleringsmetoden som sådan och
olika regleringsaspekter.
* Rapporten bör kartlägga vilka aktuella frågeställningar som public
service verksamheten står inför bl.a. i samband med införandet av digital
teknik.
* Mot bakgrund av vad som framkommit av ovan nämnda redovisning kan
man i rapporten diskutera för- och nackdelar med att försöka nå enhetliga eller
harmonierande regleringar i de nordiska länderna eller finna andra gemensamma
nordiska lösningar.
* I rapporten bör även ingå en redogörelse för det nuvarande samarbetet
mellan de nordiska public service företagen.
Angående aktuella frågeställningar för public service verksamheten kommer
sekretariatet och KM-gruppen i sitt arbete att ta utgångspunkt i de områden som
Public service företagen framfört i sin hänvändelse. Det upphovsrättsliga området
kommer dock inte att ingå i underlaget för rapporten.
Ministerrådssekretariatet har meddelat Norden-utskottet att KM-gruppen skall
utarbeta en redogörelse om status i det nordiska TV-samarbetet, som skall
behandlas på ministrarnas möte i den 7 juni 2000. Public service
företagen har meddelat att de önskar en relativt snabb behandling av
hänvändelsen från deras sida. KM-gruppen föreslår därför att ifrågavarande
rapport med ovan nämnda innehåll läggs fram vid ministermötet den 7 juni
2000.
Arbetet med rapporten genomförs av ministerrådssekretariatet och KM-gruppen.
De nordiska public service företagen förväntas bidra med relevant material och
utpekar en kontaktperson som är ansvarig för kontakten med sekretariatet.